I skrivande stund ligger undertecknad med viss huvudvärk och för att inte nämna en klassisk träningsvärk i benen efter en alltid lika aktiv kväll på avslutningsgalans fantastiska dansgolv in på småtimmarna med fantastiska människor i Ingelstad IK:s respektive representationslag. Lunkan gav i år mig uppgiften att axla det ansvar som den så eminente skribenten Eak Ståhl tidigare säsonger skött med bravur- nämligen att sammanfatta vår gemensamma avslutning i text , nästan lika ärofyllt som att själv få vara med och ratta festen ihop med Emil Nilsson , Elin Lundin, Annie Steen och LOvisa Steen ( vilket gäng ).
Vi börjar någonstans i mitten på September, när Elin kommer fram till mig en ruggig och mörk träningskväll och frågar mig om jag kan tänka mig att vara med i festkommitén ett år till och om jag kunde komma på någon grabb till från herrarna. Det tog inte många sekunder för mig att säga ja till detta uppdrag, trots att jag förkunnat vid tidigare avslutningsgala att jag minsann inte skulle hålla i mer tillställningar, att jag ville vara gäst, men det vill jag nog egentligen inte alls, så det blev jag inte i år heller. Kort därefter förkunnar jag att herrlagets andra bidrag skulle bli den som spelat i laget under längst tid, nämligen Emil Nilsson. Därmed så blev jag inte heller äldst i kommitén längre, Emil är nämligen född dagen innan mig och vi delade sal på BB, så vi vet vart vi har varann-så att säga.
Härligt, nu var vi fem starka viljor och vi hade rutin från tidigare kalas, så planeringsmötena kunde börja avlösa varandra i ssnabb takt för att hinna få kontroll på allt vad en sådan här tillställning har att erbjuda, allt från en trerätters till att få en stark playlist att svänga loss till på dansgolvet skulle ordnas. Jag tror att vi lyckades ganska bra.
Klockan 13.00 lördagen 4/11 så träffades vi på Ingelvi för vad som skulle komma att bli en 5-kamp, vi var totalt drygt 50 personer som representerade våra båda lag på detta års avslutningsgala, vilket om jag får gissa är den bästa uppslutningen vi haft sedan jag kom med, otroligt roligt. Annie delade upp deltagarna i fem olika lag som skulle jobba tillsammans för att vinna ett fint pris som skulle delas ut i slutet på femkampen. De grenar som deltagarna skulle tävla i var allt från att spela fotbollsgolf till att ha en strut på huvudet som gjorde att synen minimerades, för att sedan hitta olika lappar. Vi såg många starka vinnarskallar i de båda lagen och vår tidsplanering var totalt bortblåst, vi hade inte räknat med att samtliga lag skulle ha så grymt bra tider, så när vi var framme vid “halvtidsvilan” så hade vi mycket tid kvar av dagen att spendera och då fick vi den briljanta idén att avsluta dagen med en klassisk brännbollsturnering- här fick vi i festkommitén känna på hur det är att vara domare när det är 22 starka viljor ute på en plan. Min respekt för domarkåren är pånyttfödd.
Efter att detta var avslutat och priserna var utdelade lämnade vi våra festdeltagare på Ingelvi för att göra sig fina inför kvällens festligheter. Själva begav vi oss till Tegnaby bygdegård för att fixa de sista förberedelserna vad gäller välkomstbål, förrätt och se till att allt fungerade som det skulle när det kom till den tekniska biten. Det känns som vi knappt hinner landa där innan första lasten festsugna individer knackar på och vi slår glatt upp våra dörrar. Väl ute i hallen på Bygdegården så bjöd vi denna gång på röda och blå drinkar som mottogs med blandad förtjusning, det gick rykten om att den röda drinken inte nådde upp till samma nivå som den blå, och några av dem hamnade sedermera i vasken, men dom var åtminstone väldigt vackra.
Något annat som blev väldigt vackert var det traditionella gruppfotot som plåtades innan vi slog upp portarna till festlokalen. Inte ett öga torrt, sååå vackert.
Gästerna gick till bords och där välkomnades de av snittar och ett litet bingo till respektive bord med olika uppdrag som skulle genomföras, även här missbedömde vi tiden och herrlagets vänsterbreddare Mattias Ekdahl hade skrapat ihop ett bingo på egen hand efter ca 1 minut – en imponerande bedrift som inte kan lämnas onämnd. Då fick vi helt sonika använda vår fantasi än en gång och beslöt oss för att vinnarna av bingot skulle bli det lag som först lyckades fylla hela sin bricka. Detta tog lite längre tid och aktiverade våra gäster till att umgås och ha trevligt redan från första minut.
När detta var gjort var det dags för prisutdelning för att hylla dom som lyckats prestera det där lilla extra under säsongen – skyttekung, skyttedrottning samt träningspris för de respektive lagen. Skyttekung i år blev Jocke Lindh, skyttedrottning blev Ellen Andersson ( blev även skyttedrottning totalt sett i damernas serie ) och träningspriserna kammades hem av Oscar Stenberg och Elin Lundin.
Huvudrätten dukades fram och det bjöds på exotisk planka som var efterlängtad efter en lång dag av aktivitet och festligheter. Under denna tid var det världspremiär för den låt som jag i år hade spelat in, denna gång kom den att handla om herrarnas ledare Hasse Bengtsson som är vinterkilonas största mardröm med sin fysträning – jag tror det blev en bra låt även i år, jag själv är i alla fall nöjd med den. Kort därefter var det dags för kvällen andra världspremiär, damernas låt “vi är damlaget” ljöd i högtalarna och lyriklappar delades ut vid varje bord så att samtliga festdeltagare kunde sjunga med, en stämningshöjare om ni frågar mig.
Efter lite sång och musik dukades det fram efterrätt vilken i år bestod av så kallad glassbuffé, nu snackar vi ! Den enda negativa faktorn som uppstod var att kaffet tog slut och undertecknad fick gå tomhänt från kaffekannorna. Men vad gör väl det, nu hade vi kommit fram till det mest prestigefyllda priset för kvällen, nämligen MVP, most valuable player ( mest värdefulla spelare ) – detta är ett pris som de respektive trupperna röstar fram, så det är lite extra prestigefyllt av just den anledningen att den som vinner är den som lagkamraterna tycker har varit lagets viktigaste kugge under säsongen.
För herrlaget blev det en debutant till att vinna detta pris, nämligen Adam Helge. Han förkunnade att detta pris betydde mycket för honom, självklart roligt att vinnaren ser sådan stolthet över priset, Grattis Adam !
På damsidan blev det långt ifrån någon debutant till att ta hem detta pris, det gick ännu en gång till Annie Steen, vilket ännu en gång bevisar hur viktig hon är för vårt damlag på och utanför planen.Även hon förkunnar att det är fantastiskt roligt att få mottaga detta pris, Grattis Annie !
Nu kunde även vi i festkommitén tacka för oss och att vårt arrangemang hade nått vägs ände för denna gången och att det var dags för gästerna att skaka igång sina dansmoves , för nu var det dags att öppna upp salongen för ett enda stort party. Detta party fortsatte långt in på nattens sena timmar innan det var dags att stänga lokalen helt och hållet för denna gången.
Det var allt för detta årets avslutningsgala, ett event som ligger otroligt högt i min bok när det kommer till att kryssa upp ett datum i kalendern och jag vill passa på att tacka samtliga som var med och gjorde 2017 års gala till en lika grym tillställning som alltid, n i ser till att detta är en tradition som vi gärna vill fortsätta med. När det nu har fått gå någon dag sedan festen tog slut så kan jag säga att personligen börjar jag redan nu längta lite smått tills det är dag för nästa säsongs gala. Återigen tack!
Erik Pettersson.