Så har den passerat. Dagen, eller snarare tillställningen, som i många rödblå ögon är minst lika högtidlig som julafton, midsommarafton och nyår sammantaget. Jag pratar givetvis om Ingelstads avslutningsfest där herr- och damlaget samlas för att tillsammans fira av den gångna säsongen. Avslutningsfesten hölls för femte året i rad och i vanlig ordning blev tillställningen en succé! Succén har vi Ottilia, Elin L, Lovisa, Erik och Adam att tacka för, TACK!
Det hela började kl. 13 ute på Ingelvi där festkommittén hade arrangerat med sexkamp. Deltagarna blev indelade i fyra lag och närmast följer en kort rapportering om sexkampsupplevelsen utifrån lag 2:s ögon.
Den första aktiveten för oss var springskytte. I tur och ordning skulle varje lagmedlem springa ca 150 meter för att sedan, på tre försök, skjuta ned två småburkar med luftpistol från ca åtta meters avstånd… eller ja, det var så Adam hade tänkt sig från början. Det blev dock lite modifiering av spelreglerna efter det att Adam skulle visa oss hur man skulle göra. Han stod där; siktade, sköt och missade; siktade, sköta och missade. Träffarna lös med sin uppenbara frånvaro och nog blev han allt lite generad. Han flyttade avståndsmarkeringen närmre, tog bort en burk, sa att man bara behövde träffa en på tre försök för att undvika straffrunda. Fortsatte sikta, skjuta och missa. Han bytte ut den lilla drickaburken mot en halvlitersburk; siktade, sköt och missade. Tillslut fick han kapitulera och överlåta skyttet till de tävlande istället, vilket vi gjorde avsevärt mycket bättre. En mycket rolig aktivitet där vår grupp fick klart godkänt resultat. Mest säker i skyttet var nog allt Ledar-Hasse som inte darrade på manschetten, utan sänkte burken på första försöket. Att Hasse var stadig på handen var i och för sig inte särskilt förvånande. Det är ju nämligen genom hans stadiga kamerahands försorg som man kunnat se highlights från herrlagets matcher den gångna säsongen. Mycket uppskattat måste jag säga, eftersom jag av logistiska skäl inte kan vara med och spela själv!
Nästa aktivitet för oss var en utmaning hämtad från Mästarnas Mästare. Ni vet det programmet där Niklas Jihdes ögon tindrade av oändlig lycka när han fick tävla mot sin idol Peter Forsberg och det där programmet som Ingmar Stenmark sopade mattan med sitt motstånd. Utmaningen för gruppen var att tillsammans springa runt fotbollsplanen. När ett varv var sprunget runt planen skulle samma varv springas igen och då helst på samma tid som det föregående. Vårt lag fick en tidsdiff på tre sekunder vilket vi var mycket nöjda med. Lite knäckande var det då att det bästa laget endast hade en diff på en sekund… Snyggt jobbat!
Utmaning nr. 3 var att ta en shot styrkedryck för att sedan snurra sju eller tio varv irländsk julafton (beroende på vilken styrkedryck man valde) och därefter skjuta en boll i mål.
Fjärde utmaningen var att lägga upp en bild eller ett klipp på Instagram och fiska så många ”likes” som möjligt. Särskilt i denna utmaning kände i vart fall jag mig otroligt gammal. Vårt lag stod inte en chans mot Simon Karlssons lag. Den bildsköna gymnasieelevens instagramkonto var en uppenbar like-magnet och mitt lag fick känna oss besegrade, och det med råge.
Den femte utmaningen var att skala potatis. Inte så konstigt kanske? Nog blev det allt lite svårare att göra det när vi först fick välja ett redskap att skala med. Då dock endast med information om att vi skulle skapa ett hantverk. Där låg en matkniv, en butterfly-kniv, en hammare och en mastodontkniv som fått Crocodile Dundee grön av avund. Efter långa överläggningar valde vi tillslut mastodontkniven, och sen var det bara att skala! Så här i efterhand hade nog butterfly-kniven varit det bästa alternativet, vilken Markus Mohlén propsade på att vi skulle välja. Han blev dock nedröstad.
Sista utmaningen var även den en klassisk Mästarnas Mästare-utmaning. Jägarställning mot en vägg så länge som möjligt. Här behövde dock inte alla delta, utan varje lag fick utse en representant. Lag 2 skickade fram Tim Athley i hopp om att hans hockeyspelande lår skulle fixa biffen. Han kom dock oturligt nog sist. Trea kom Krister och tvåa Jocke Lindh efter imponerande prestation. Någon diskussion om vem som skulle vinna tävlingen var det dock aldrig. Anna Kronholm ställde sig mot väggen, och somliga säger att hon fortfarande står kvar där. Den imponerande tjejen rörde inte en min under tiden som hon stod där. Benen darrade knappt inte ens mot slutet av tävlingen medan Jockes ben for upp och ner i rena bergochdalbanerörelser. Snyggt jobbat!
Efter allt tävlande hade vi ett par timmars fri lek ute på Ingelvi. Den spenderades för herrarnas del i omklädningsrummet och bastun… Gud vad jag saknar omklädningsrumssnacket! Av censurskäl återges inte det snacket. Alla klädde sedan upp sig och sen begav vi oss av mot jordbruksgymnasiet.
Väl där hade festkommittén dukat upp tre långbord och vi bjöds på klassisk trerättersmeny. Under middagen delades det även ut priser och spelades musikvideos. Värt att nämna är att målmaskinen Martin Åkerman blev framröstad till årets spelare i herrlaget, medan Annie Steen la beslag på samma titel i damlaget.
Efter middagen dukades borden undan och det bjöds på dansanta toner ända in på småtimmarna. Ungefär där slutar även detta referat.
På eventuellt återhörande om ett år igen!
Eak Ståhl – f.d. spelare och evig Ingelstadit!
Vill här passa på att tacka Eak för som vanligt uttömmande skriveri, hoppas det kommer mer av den varan även i framtiden. Hoppas du kommer ihåg att du på stående fot lovade att nästa år vara med och arrangera galan, vilket man redan ser fram emot. Efter tre år i föreningen tackar Sebbe Malmgren för sig och lägger nu krutet på sitt nya jobb i Göteborg. Avtackades genom att få mottaga en signerad IIK-tröja.
